2015

tvåtusenfemton.

tvåtusennio.

Vad är skillnaden?

Samma kamp.
Samma provokation.
Samma människor, men i andra sammanhang.

Detta år lämnar vi över till kvinnorna.
Silvana, Seinabo, Gudrun, Anna, Mika, Rossana eller kanske Emmy?

Fanan skall bäras högt och med stolthet, för alla skull.
Tillsammans går vi mot nya tider, nya problem och nya möten.

Solidaritet är det enda som håller i slutändan.

/Claes - Snart inte tonåring.

Hårda Tider.

Oavsett vad kommer ni inte kunna stoppa oss.
Det finns inget ni kan göra.

Oavsett tider kan ni inte stoppa oss.
Vår kamp är inte er kamp.

mamma, det är okej.
är du rädd för ditt eget blod?

jag klarar mig, det har jag alltid gjort.

Utpost 33.

Vi hade inget att förlora
Vi förlorade igen

Vi var inte som ni
Vi var inte som de på andra sidan

Vi satt inne
Vi satt inne för brott som någon annan begått.

Vi sitter inne.

vemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemodvemod

Vemod
Tveksamhet
Elände

Likaväl som rösterna skriker
Att du ska göra allt du vill
Att du ska bli fri
Att du ska frigöras

Jag är rädd, obekväm och lite orolig.

Tänk om det inte är som de säger?
Tänk om livet inte erbjuder de de lovar
Och tänk om jag blir fast här.

Elände, vilket vackert ord.

Att gå vidare

Ständigt dras tillbaka

In i Skuggorna och in i mörkret.

Oavsett vad de säger,

så är det överreklamerat.

Att gå på sparlåga för att klara vardagen 

Att aldrig hitta någon som förstår

Att vara helt ensam.

Bränn allt, allt som kan skada dig.

Tillsammans, som en massa klarar vi det.

Men vi måste bara ta hand om dig först.

Förändra dig, göra dig som vi andra.

Aldrig förändras, under ständig förändring.

/c

äntligen

Illamående, illamående över skolarbeten.
Skolarbeten som aldrig fyller sin rätta.
Inget känns äkta längre.
INGEN är äkta längre.
Brinn, bränn, vi vann. 

vi mötte döden.

Du och jag.

I ensamheten.

Jag var rädd.

Du skakade.

Norra Kust.

Ni vet, det man hör på radion.

Det spelades, från en radioapparat.

Det var de drömska tonerna, som fick mig.

Att blekna, som de urtvättade jeansen en gång gjorde.

Ditt ansiktsuttryck ändrade karaktär,
helt plötsligt så var vi på samma nivå.

Jag ville iväg, mer än någonting annat.

Fly, om du vill kalla det de.

Hitta en utväg, bortväg, bakväg, omväg.

Allting skulle duga.

I brist på svammel

Dog allt ut

Vi föll ned.

DOMEDAGEN var kommen.

/ cH

Kärlek, i alla fall något liknande

Man blev med barn, i brist på annat

Det där med utbildning och nya människor

Det fick vänta ett litet tag.

/Mattias Alkberg, Anarkist.